ESO:s Very Large Telescope (VLT) har fotograferat resultatet av en spektakulär kosmisk kollision: galaxen NGC 7727 i stjärnbilden Vattumannen. Denna koloss skapades genom sammanslagning av två galaxer, en händelse som började för ungefär en miljard år sedan. I mitten finns det närmaste par supermassiva svarta hål som vi känner till. De två objekten kommer så småningom att smälta samman till ett ännu mer massivt svart hål.

Precis som du kan stöta på någon på gatan, så kan galaxen. Men även om interaktionen mellan galaxer är mycket mer intensiv än en kollision på en trafikerad gata, kolliderar inte deras enskilda stjärnor snabbt eftersom avstånden mellan stjärnorna är mycket stora jämfört med deras storlek. Istället dansar galaxer runt varandra, och gravitationen skapar tidvattenkrafter som drastiskt förändrar utseendet på båda danspartnerna. Innan de smälter samman till en ny galax virvlar “svansar” av stjärnor, gas och damm runt galaxerna. Detta resulterar i den oordnade och vackra asymmetriska formen som vi ser i NGC 7727. De dramatiska effekterna av denna kosmiska kollision är tydligt synliga i denna bild av galaxen, tagen med FOcal Reducer och Low Dispersion Spectrograph 2 (FORS2) vid ESO VLT . Även om galaxen tidigare fångats av ett annat ESO-teleskop, visar den här nya bilden mer intrikata detaljer, både i själva galaxen och i de svaga svansarna som omger den.

Den här VLT-bilden visar de trassliga spår som skapats av sammanslagning av två galaxer, som drar ihop stjärnor och damm och skapar spektakulärt långa “ärmar” runt NGC 7727. Delar av dessa armar är översållade med stjärnor, som är synliga på detta foto som ljuslila- blå prickar. Bilden visar ytterligare ett spår av galaxens dramatiska förflutna: två ljusa prickar i mitten. Kärnan i NGC 7727 består fortfarande av två separata galaktiska kärnor, som var och en innehåller ett supermassivt svart hål. På cirka 89 miljoner ljusår från jorden är det det närmaste kända paret supermassiva svarta hål.

På himlen är NGC 7727:s svarta hål bara 1 600 ljusår från varandra. De förväntas smälta samman inom 250 miljoner år – ett ögonblick i astronomiska termer. Sammanslagningen kommer att skapa ett ännu tyngre svart hål. Sökandet efter sådana dolda supermassiva svarta hål förväntas få ett betydande uppsving när ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) blir operativt i Chiles Atacamaöknen senare detta årtionde. Med ELT kan vi förvänta oss många fler liknande upptäckter i galaxernas centrum.

Vår egen galax, som också har ett supermassivt svart hål i mitten, kommer att uppleva en liknande sammanslagning med sin närmaste stora granne, Andromedagalaxen, om miljarder år. Den resulterande galaxen kan se ut som den kosmiska dans som vi för närvarande ser i NGC 7727. Därför kan fotografiet som presenteras här ge oss en inblick i framtiden.

Foto: ECO

ytterligare information

Den här bilden togs som en del av ESO:s Space Gems-program, ett initiativ för att fotografera föremål av intresse, intriger eller visuellt tilltalande i utbildnings- eller marknadsföringssyfte med hjälp av ESO:s teleskop. Detta program använder “teleskoptid” som inte är lämpligt för vetenskapliga observationer. Om den insamlade informationen även kan användas för vetenskapliga ändamål, görs den också tillgänglig för astronomer genom ESO Science Archive.

European Southern Observatory (ESO) gör det möjligt för forskare från hela världen att låsa upp universums mysterier till gagn för alla. Vi designar, bygger och driver observatorier i världsklass som astronomer använder för att svara på spännande frågor och sprida passionen för astronomi och främja internationellt samarbete inom astronomiområdet. ESO, som grundades 1962 som en mellanstatlig organisation, stöds för närvarande av 16 medlemsländer (Belgien, Danmark, Tyskland, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Spanien, Tjeckien, Storbritannien, Sverige och Schweiz) och värdlandet Chile med Australien som strategisk partner. ESO:s huvudkontor och dess ESO Supernova Visitor Center och Planetarium ligger nära München, Tyskland, och våra teleskop finns i Chiles Atacamaöken, en vacker plats med unika förutsättningar för att observera himlen. ESO driver tre observationsposter: La Silla, Paranal och Chainantor. Paranal inrymmer ESO Very Large Telescope and Interferometer, samt två undersökningsteleskop, VISTA för infrarött och VST för synligt ljus. På Paranal kommer ESO också att vara värd för och driva Yug Cherenkov Telescope Array, världens största och känsligaste gammastrålningsobservatorium. Tillsammans med internationella partners driver ESO APEX och ALMA på Chainantor, två anläggningar som observerar himlen i millimeter- och submillimeterområdet. På Cerro Armazones, nära Paranal, bygger vi “världens största öga” – ESO:s Extremely Large Telescope. Från våra kontor i Santiago, Chile, stödjer vi våra aktiviteter i värdlandet och samarbetar med chilenska partners och det chilenska samhället.

Bron: DETTA ÄR