När jag tänker på att trycka en artikel om en gyllene gamling tänker jag snabbt på titlar som också har uppskattats av en stor publik. Eller åtminstone titlar som var så väl sammansatta att jag själv hade väldigt roligt med dem. Att jag blev förvånad över kvaliteten som rann ut från min skärm. Den nostalgiska titeln som jag ska presentera för er idag är ingetdera. Det kännetecknas inte av pompositet och grundlighet, varken av spelet eller av hållbarhet. Du har förmodligen redan läst titeln, så du vet vad jag ska prata om Yoostar 2: At the Movies.

Det var en regnig dag någon gång under 2012 när jag och en vän såg titeln. En titel med häpnadsväckande löfte: stjärna i de största storfilmerna som någonsin gjorts av illustrerade Hollywood. Spela som Arnold Schwarzenegger med frasen “I’ll be back” och prata om din chokladask som Forrest Gump. En dröm för alla som alltid har strävat efter en skådespelarkarriär. Inte för att jag gjorde det, men jag var väldigt nyfiken på hur det fungerar.

Yoostar 2: Jag spelade slarvigt i filmerna för tio år sedan på PlayStation 3. Spelet krävde en PlayStation Eye and Move-kontroller. Du kunde då välja mellan över femtio scener. Här hade du två alternativ: antingen försökte du vara en kopia av originalskådespelaren, eller så gick du runt med reklamläppar. När du valde en kopia försökte spelet uppskatta din prestation så exakt som möjligt. Allt detta fick göras mot en bakgrund med perfekt belysning och så få defekter som möjligt, annars hade den felaktiga kameran inte kunnat fånga det så bra. Det finns stora fläckar på din tröja och i ansiktet. Det gjorde inte upplevelsen av att faktiskt vara med i spelet bättre.

Alternativt kan du också helt enkelt välja en av bakgrunderna och komma på en hel egen scen. Fullständig improvisationsfrihet. Med tiden kan du behålla alla dessa godsaker på din konsol eller distribuera dem online via YouTube.

Jag kan faktiskt vara kort och tydlig: ingen aspekt av spelet fungerade felfritt. Vid det här laget måste du tänka på hur fan kom jag på idén att kalla detta en gyllene gammal pjäs. Det har bara att göra med att spelet, trots alla dess brister, är ett av de mest fulländade sällskapsspelen jag någonsin haft nöjet att se och spela. Att se din vän upptäcka en tiger i The Hangover-badrummet är magiskt, precis som att tvätta en bil i Karate Kid. Det såg inte ut som något speciellt, men när man såg scenerna igen rann tårarna alltid nerför kinderna.

Jag har länge hoppats på en ny. Den del som tekniskt har lyckats ta det steget igen, men Yoostar är ett koncept som naturligtvis förlitar sig på licenser. Licenser som inte är lätta att skaffa för ett förlag. Yoostar 3, tyvärr, kom aldrig till verklighet … men för helvete! Nu ser jag att Yoostar 2: In the Movies bara kan köpas för tio? Vart tog min PlayStation 3 vägen? Det är dags att återuppliva min skådespelarkarriär!