I alla fall:

Intels affärsmodell var följande:
En ny anläggning, en ny enhet, nya maskiner, produktion, maskiner avvecklas, produktionen stannar där.
Maskiner på soptipp, nya maskiner till en ny enhet i en gammal fabrik. Så den nya noden kommer till den gamla fabriken. Leixlip, till exempel, går från DUV (14nm) till EUV.

TSMC:s affärsmodell är: ny nod, ny fabrik, nya maskiner, produktion, avskrivna, och sedan fortsätta att producera för evigt på avskrivna maskiner. Varje ny nod i en ny fabrik.

Så på TSMC är de äldre noderna (28nm och uppåt) kassakon, vilket är anledningen till att TSMC slutade överträffa Intel när det gäller vinster. De har fabriker som kör samma process i 20 år i rad (fabrik 2, till exempel).

Det var därför TSMC hade mycket pengar till nya noder, och de gick om Intel utvecklingsmässigt.

De enda två sätten som Intel kan få tillräckligt med pengar för FoU är genom subventioner eller att hålla avskrivna maskiner igång. På grund av konkurrensen från TSMC dikterar inte Intel längre priser och marginaler för processorer.

Det blir svårt för Intel att dela kostnader med nyare noder, för då måste konkurrenterna ha tillgång till den senaste Intel-processen samtidigt som Intel självt.