“Spartak Running” känner vinnarna: “Jag är inte längre en toppatlet”

© VTM

Inte Kim Gewart (43), men Aagje Vanwalleghem (34) vann den längsta delen i damernas Spartak-final. När man ser tillbaka på den prestationen liknar den tidigare Turnaround-stjärnan banan vid intervallträning. “Knepet var att få tillbaka normal andning så snabbt som möjligt.”

Tom Vets

Finalen var svårare, med fler uppgifter. “Det fanns ytterligare två hinder. Vi var också tvungna att ta oss upp ur vattnet på ett rep, och det var ett isbad som vi var tvungna att gå igenom, säger Aagye. “Särskilt det senare kan övervägas, eftersom kylan och jag är oförenliga. Jag var tvungen att sätta tankarna på noll där. Jag hittade en annan valfri uppgift mycket lätt igen. Jag jämför kursens gång med intervallträning, där pulsen hela tiden ökar. Efter det bör du återhämta dig så snabbt som möjligt för att vara redo för nästa hinder. Om du gör detta flera gånger i rad är det ganska intensivt. Tricket är att få tillbaka pulsen till det normala så snabbt som möjligt.”

Christopher Timmerman, som tog över i torsdagens final, hade snabbt drabbats av sura ben i tidigare omgångar. ”För mig var det mest att andas. Jag fick genast flytta alla de där tunga sandsäckarna. Det var en tuff start. Min kropp var under mycket stress. Jag har fortfarande en grundkondition, men jag är ingen toppidrottare längre. Perioden då jag jobbar 30 timmar i veckan är för länge sedan förbi.”

Aagyes tillstånd är dock fortfarande mer än bra. ”Jag går tre gånger i veckan för att hela tiden känna att jag har en frisk kropp. Men jag går sällan till gränsen längre. Eller saknar du denna främsta sport? Nej, det är inte så längre. Men jag saknade adrenalin i många år. I allt jag gjorde efter avslutad idrottskarriär fanns det lite adrenalin. När jag var upptagen med att springa Spartacus och min kropp arbetade till det yttersta kom den här känslan tillbaka ett tag. Som idrottare har du alltid en vinnarmentalitet och vill vara bäst fysiskt.”

Svårigheten med Spartacus Run ligger i det faktum att varje deltagare springer distansen ensam. “Det berövar dig varken meningen med din tid eller fiendens tid. Men det gav mig också lite vila eftersom jag kunde avsluta processen i min egen takt. En gång var jag upptagen, och jag hade en känsla av att jag inte fick baka, för jag ville inte ångra senare att jag någonstans inte gick till det extrema.

Hennes motståndare i finalen var inte främmande. “Jag träffade Kim Gewart vid OS 2004 i Aten. Vi har haft en fantastisk grupp sedan dess och våra barn är en bra match också.” Hon tävlade även mot Kim i den preliminära omgången. “Jag visste att hon fortfarande hade tillgång, men jag kände också mig själv en ansträngning kan göra skillnad i finalen.”

Christopher besegrar männen

Slumpmässig prestation i herrfinalen. I Plunkert-Telg-äktenskapet höll Christopher Timmerman längst med en bästa tid på 21:50.

Med detta gjorde han det lite bättre än Tourist Lemc. Han gjorde ungefär 22’17. Herrarnas resultat är imponerande om man vet att det var 13 hinder i finalen, en fler än senast. Nu fick de också ta sig långt med en tung sandsäck. Tiderna för båda finalisterna är något högre än deras tidigare deltagare, då det fanns färre hinder att övervinna. Jackpott? En trofé och en gigantisk pint öl.

Leave a Comment